På morgonen Imperial Palace, som var stort, men som man bara fick se utvändigt. Vid det här läget började alla palats och tempel och trädgårdar att se ungefär likadan ut.
Imperial Palace fasadImperial Palace trädgård
Efteråt blev det te i ett galleri i närheten av imperial Palace. Det var första gången vi såg tillredas. Det var lite omständigt, eller mindful som det heter nuförtiden. där fick man inte heller ta foton, men jag tog en på toaletten.
Till lunch blev det takoyaki på matmarknaden. Där fick man fota.
Sedan gjorde vi sista taxi- och tågresan till Tokyo, där vi firade med de sista udon.
Taxi.
Hemresan dagen efter gick bra. De 14 timmarna och 40 minutrarna förflöt tämligen smärtfritt, delvis tack vare att jag klämde hela Sherwood. Inte alldeles enkelt då det var otextat och de bredde på dialekten ganska rejält.
På förmiddagen Nijo slott. (Inom parentes. G irriterades över alla referenser till ”Nijo Castle” eftersom ”jo” betyder slott. Likaså dubbelskrivningen av ”ji temple” (tex tofoku ji templet), eftersom ji betyder just tempel. Det fick mig att berätta om Elizabeth Line Line och Battersea power station station).
Nijo slottet var i varje fall samurajernas slott. Mycket imponerande. Tyvärr fick man inte heller här ta bilder inomhus.
Utifrån Gråa karpar. Det syns inte riktigt på bilden, men de tiggde med munnarna öppna. Det fanns en karpmatsautomat i närheten. Fin liten trädgård Efter Nijo åt vi tidig lunch på ett italienskt café. Eller snarare sen frukost
På eftermiddagen gick jag på Andy Warhol utställning. Man kan fråga sig varför eftersom jag aldrig har förstått Warhols storhet, men jag trodde kanske att jag skulle förstå den. Det gjorde jag inte.
Efter Warhol tog jag mig upp i bergen för att titta på några ytterligare tempel. Först stötte jag på ett kanintempel, som antas ge en säker förlossning. Det var den längsta kö jag har sett för att köpa vad det nu är man köper.
På vägen upp i bergen hörde jag en melodi som spelades från en bil. ”ahh. Glassbilen” tänkte jag. Men det var det inte. Det var dieselbilen (eller något sådant). (här skulle det ha varit en video, men det verkar inte gå att lägga in dem)
Templen i bergen var väldigt vackra. Ett var litet och rofyllt, och det andra stort och med en fin trädgård.
Litet och rofyllt VälkrattatFin trädgård Solnedgång över Kyoto
En souvenir som jag aldrig lyckades köpa var de makabra plastavbildningarna av maträtter som fanns utanför många restauranger.
Dagsutflykt till Japans förr-förra huvudstad Nara.
Paraplyställ Flaked ice med jordgubbar TempelNara är känt för sina rådjur. Alla bara Åhhhh! Jag : Eh
Naras historiska museum var också mycket intressant, med massa fina föremål från tolvhundratalet och med bevarade texter från 700- och 800talen. Jag hade ingen om att det fanns så mycket gammalt junk.
På kvällen hamnade vi bredvid ett ungt japanskt par där hon tränade galopphästar och han pratade väldigt bra engelska. Det verkar att de som kan prata engelska är intresserade av att prata med oss, och nyfikna på européer.
Det finns många tempel i Kyoto. Jo tack. Denna dag besökte vi ett stort tempel och ett litet tempel i närheten av det stora templet, ett till story tempel med 1000 statyer i naturlig storlek (där man inte fick ta bilder inomhus) och ett tredje stort tempel. Sedan var vi tämligen trötta
Kiyomizy-dera. Det första stora templet. Också kiyomizu-deraOch det här med. Tydligen är rävar också heliga.
Sedan besökte vi Sanjusangendo med 1001 guldfärgade trästatyer i naturlig storlek. Där fick man inte ta bilder inomhus. Men trädgården var också fin.
Efter det var vi hungriga och tog första bästa ställe som inte bara var mediokert och dyrt, utan dessutom inte tog kort. Pengarna räckte inte, så jag var tvungen att gå till närmaste 7-11 (som är det ställe där det är enklast att ta ut pengar)
Efter lunch dags för det tredje templet, Fushimi-Inari-Tashia. Där var det chokat med turister. Men de hade en väldigt häftig pelargång.
Efter det fick Gustaf nog, men inte jag så jag passade på att besöka higashi Hongan ji i centrala Kyoto på hemvägen.
Japanskt vägarbete. Gulligt
På kvällen blev det ramen på ett Michelin-märkt ramenställe. Gott.
Därefter försvann Gustaf på jazzklubb medan jag gick till den lokala tvättomaten
Traditionell sightseeing i Hiroshima med besök i memorial hall där de hade informationsbroschyrer på svenska. I nedrustningssammanhang är Sverige en stormakt.
På samma ställe fanns ett gäng vinterbadare som blev intervjuade av japansk TV. Jag konstaterade att det inte var mycket till vinterbad när man inte behöver hacka upp en vak
Sedan en överdådig sushilunch
All sushi kommer i par om två
Därefter ett besök på Hiroshima slott som hade en intressant historisk utställning slottssamhällen och administration. Tyvärr hann vi inte gå igenom den ordentligt, pga tåg till Kyoto.
Slott
I Kyoto bodde vi på ett mycket litet och ganska spartanskt (det fanns varken pyjamas eller uppvärmd toalettstol på rummet) men mycket charmigt hotell i en smal gränd.
Middag på liten kvarterskrog utan engelsk meny. Vi (sonen) bad kocken sätta ihop något. Den här kvällen gick det så där. Sashimin var som vanligt god, men den sönderkokta korven och grönsakerna lämnade mycket att önska.
SkolbespisningskänslaDet finns mycket keramik på japanska restaurangerOch stora sakéflaskor. 1.8 liter är standardmåttet Efter middagen gick vi på en mycket liten och obesökt bluesbar i en källare.
Tåg till Hiroshima och sedan tram till hotellet. Tämligen många turister, i synnerhet i jämförelse med Takamatsu. Efter lunch skulle jag ta mig upp till ett tempel i bergen, men tog fel kulle och hamnade i en äventyrslekpark för barn.
Som även tjänstgjorde som skyddsrum mot diverse katastrofer. Dock ej kärnvapenkrigLekparken var lite väl äventyrlig. Dock fanns det skydd just under denna bro. Ormvarning. I lekparken Garage. Utanför lekparken. Fattade inte riktigt hur de fick upp bilarna
Att hitta restauranger med hjälp av Google Maps var inte alldeles lätt i Japan, vilket vi märkte denna kväll. Helt plötsligt har man passerat den restaurang man letade efter. Man går tillbaka och helt plötsligt har man passerat den igen. Förmodligen en kombination av att Google Maps inte alltid är precis, att restauranger inte alltid ser ut som restauranger samt att många restauranger kan ligga en eller två trappor upp eller på någon bakgård.
Denna kväll hamnade vi på en restaurang med endast japansk meny. Lyckligtvis har Gustaf lärt sig så mycket japanska att han kunde be servitrisen rekommendera något.
Det var en liten restaurang med tre små privata rum och några meters bardisk. En av de andra kunderna kunde lite engelska och bad kocken fråga oss varifrån vi kom, och vi pratade lite om Sverige. Eller Finland. Det var inte helt klart om de hade koll på skillnaden mellan Sverige och Finland. Eller Schweiz.
Regnade lätt när vi började gå, vilket övergick till ihållande regn. Var ganska blöta och kalla när vi kom fram till Ritsurin-trädgården. En bra sak var att vi var ganska ensamma i trädgården, åtminstone inledningsvis.
Superfin trädgård. Vackrast hittillsExtra allt. Röda broar. KarparSmå stenbroarSmå stengångarVattenfall och berg i bakgrunden Tehus med utsiktLiten dammTill lunch Udon för 35kr portionen
Efter lunchen åkte vi upp till Yashima-berget med shuttlebuss från tågstationen. Uppfärden gick bra och på berget fanns det såväl vackra tempel som övergiven kabinbana och hotell
Helig mullvadAnnan mullvad Dimmig utsikt
Efter ett tag började det mörkna och bli kallt. Det visade sig att det skulle dröja över en timme innan bussen gick. Det var dessutom förbjudet att gå på den slingriga vägen ner. Vi bestämde oss för att lifta och pratade med de bilister som stannade vid bommen för att betala parkeringsavgiften , men de kunde ingen engelska. Till sist hittade vi ett par som släppte in oss i bilen och körde till stationen. Tack gode gud för det.
Åh vilken underbar dag. Vi fick gå upp ganska tidigt för att hinna med färjan till Naoshima. Jag hade planerat att vi skulle åka lokalbuss, men när vi väl kom fram insåg jag att det var gångavstånd överallt. Det var dessutom vackert väder.
Vi hann med att besöka fyra museer: Chicu Art museum (det största), Lee Ufan (lite meh), Lee Ufan Valley (lite bättre) och Corridor of Time (med svartvita fotografier). Tyvärr fick man inte ta bilder inne på museerna.
Chicu och Lee Ufan hade samma arkitekt, Tadao Ando, som verkligen har lyckats skapa urhäftiga och spännande byggnader i betong. Chicu art museum är ritat enkom för de tre utställningarna, varav en består av fem näckrosmålningar av Monet, och en annan av ett stort svart klot och 26 guldfärgade pelarstatyer, eller vad man ska kalla de för av Walter de Maria
Utomhusversionen av Walter de Marias utställning på Chicu Tillsammans med sådana här guldpelare
Det fanns också flera utomhusverk
Utanför Lee Ufan. Tror det är James TurrellOckså utanför Lee UfanLee Ufan Valley. Det är små klot som simmar fritt i en liten sjöYayoi Kusama Yellow PumpkinYayoi Kusama Red PumpkinArt HouseLunchen var supergod risotto
Men bäst på hela dagen var ändå Teet på Corridors of Time. Ingick i inträdet och var så fulländat estetiskt och rofyllt.
TesalongenTeetUtsikten
Hit kommer jag tillbaka. Och till grannöarna, framförallt Teshima
Eftersom vår värd i Tokyo gapskrattade när han fick höra att vi hade bokat fyra nätter i takamatsu avbokade jag en av nätterna. Det ångrar jag lite så här i efterhand eftersom vi inte hann med allt vi ville göra. Takamatsu i sig är väl ingen höjdare, men det är en bra utgångspunkt för utflykter i området, som är väldigt vackert. det är också den absolut minst turistiska stad vi besökt gör, vilket inte säger så mycket kanske.
Första kvällen råkade vi gå förbi en anonym lyxrestaurang. Vi gick till och med in på den.
Hjälpredan/servitören (som jag tror var kockens/ägarens son, pga tämligen handfallen och hade sparkats annars) pluggade till engelskalärare och skulle testa sin engelska på oss. Ganska intressant och väldigt trevande konversation, eftersom hans praktiska kunskaper (förstå och prata) var tämligen obefintliga.
På förmiddagen besökte vi Rikugi-en trädgården som var väldigt vacker och varierande. Den återskapar 88 landskap som beskrivs i olika dikter. Funderar på att göra om min trädgård efter 88 strofer ur svensk poesi.
Drakrygg. Eller om det var lejonrygg. Men de hade väl inte lejon i Japan på den tiden? En gång var det vatten härTe med utsikt över den lilla sjön
På eftermiddagen gick jag på Dior/-utställningen som var super. Tyvärr fick jag bara en biljett till sista timmen och underskattade grovt antal klänningar on display, varför sista tredjedelen av utställningen avverkades i rask takt. Men så många underbara underbara klänningar.
Från första kollektionen Diors ideala midjemått kan dock kanske karakteriseras som orealistiskt. Krävs att man opererar bort ett eller två revben Dior inspirerades också av Japan. Från YSL sejour Festklänningar Ett helt rum med ”skiss-klänningar ”
På kvällen superbillig och synnerligen prisvärd sashimi på Kuni i kichijoji
Pretto a Porter 