Monthly Archives: december 2012

Nu i London

Vi åker jorden runt och surfar på våra iphones. Det viktigaste kriteriet i val av bostadsbytepartner är att de har wifi.

Anlände till richmond/kew gardens igår. Absolutely lovely. Stationen i kew gardens är som att hamna i downton abbey. Eller midsummer murders.

Idag blir det rugbymatch. Vänskapsmatch mellan två londonlag. 82.000 tusen biljetter sålda på nationalarenan twickenham. Sonen inte alltför förtjust.

Jag har redan hunnit in till det nya shoppingkomplexet westfield som är hur stort som helst och har samma skit som på alla andra ställen. Hittade inget förrän jag hittade två kjolar på hobbs till 70% rea.

Visserligen ser jag ut som en lagårdsdörr över baken i dem, men det har inte så mycket med kjolarna att göra.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under travel

Den svenska folksjälen

Sverigedemokraterna gör ett stort nummer av den svenska mentaliteten. Hur vi älskar väggbonader och köar tålmodigt. Inget av de påståendena stämmer.

Den svenska folksjälen kommer fram bäst dagarna före jul, då vi pulsar fram i mörkret, i ett väglag som lyckas vara moddigt och ishalt på en och samma gång. Och vi ser fram emot den 21 mars, för ”då vänder det”. Vi ser fram emot den mörkaste jävla dagen på året, och nästan på den bebodda delen av jordeklotet, eftersom vi vet att det inte blir jävligare än så här.

Till skillnad mot sommaren. Då suckar vi vemodigt på midsommarafton ”Ja, nu vänder det. Nu blir det bara mörkare”

Den svenska folksjälen är att pendla mellan tungsinne och vemod. Det är vi och finnarna. Fast finnarna har inte vemodet. De pendlar mellan tungsinne och tungsinne.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Fucking Goofy och Snurre Sprätt

Är så fascinerad av den Disneydebatt som förs på Facebook. Den kanske förs på andra ställen, men jag vägrar att läsa de 4000 kommentarerna på DN:s artikel. Om du inte orkar läsa de 4000 kommentarerna på Facebook, så kommer här en sammanfattning:

1) Att döma av Facebook-profilerna är de som är mest upprörda över att julen förstörs runt 20-årsåldern. Det är inte så förvånande; barn och unga har alltid varit mest konservativa och måna om att allting ska vara precis som det alltid har varit (samt att det finns ett visst mått av bias i urvalet på Facebook). Den unga åldern kanske också kan förklara det som med en viss eufemism kan beskrivas som aningslöshet. Påfallande många av kommentarerna är av karaktären ” Men hon får ju OK stämplat i baken, alltså är det ingen rasism”

2) Många verkar anse att upphovsrätten bör ändras så att en upphovsrättsägare aldrig någonsin får ändra i sitt, eftersom detta är historierevisionism.

3) Julafton kl 15.00 verkar vara den tid på året som den svenska medelklassen diskuterar rasistiska stereotyper med sina barn.

4) Tyvärr verkar de inte ha lyckats. Se 1.

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

To henever it concerns

Är fascinerad över hen-motståndet. Inte det som florerar i kommentatorsfälten på Svenskan och Newsmill. Det är ganska förutsägbart. Utan det hos många vanliga, normala människor. Kollegor. FB-bekanta. Vänners vänner. Många gånger ett instinktivt avståndstagande från hen-begreppet med motiveringen ”Nä. Jag tycker det är skillnad på män och kvinnor”. Verkligen? Vem har sagt något annat? Ja, förutom då den anti-feministiska aktionen på nätets samtliga kommentatorsfält, som hävdar att hen är första steget i statsfeminismens långsiktiga plan att skapa världsherravälde och utrota först alla skillnader mellan könen och sedan alla män. Men hur kom det sig att den något konspiratoriska världsbilden fick fotfäste hos allmänheten?

När man så påpekar att syftet med hen INTE är att utrota alla skillnader mellan könen, utan ett praktiskt sätt att kommunicera när man pratar om personer vars kön man inte vet (t.ex en ny kollega) eller inte vill avslöja (av integritetsskäl, eller för att man är inne i en rekryteringsprocess) får man ofta svaret ”Men det behövs inte. Varför uppfinna nya ord, när vi har ‘vederbörande’, eller ‘han eller hon'”

”Vederbörande” är ju verkligen ett ord som kommer naturligt i talspråk för de flesta av oss. Eller hur. Inte ens superbyråkrater som jag använder det annat än när jag av någon anledning ska vara superbyråkratisk. Om man tycker att vederbörande kommer lättare i munnen än hen, så lider man nog av någon lingvistisk åkomma som jag inte vet namnet på. Kanske ett nytt forskningsområde.

En närliggande förklaring mot hen-motståndet är att det låter konstlat, konstruerat och onaturligt, och att man aldrig kommer att kunna vänja sig vid det. ”Hur svårt kan det vara? tänker jag. Min 12-åring använder det utan problem på ett helt korrekt sätt. ”Hen” när det gäller en kommande lärare eller vikarie vars kön är okänt, ”Han eller Hon” när läraren väl är känd. Utan problem.

Är det för mycket begärt att man lär sig nya ord när man har fyllt 30? Vi pratar ändå ofta (men inte alltid) om folk som har lärt sig ord som internet och twitter. Det är väldigt sällan jag hör någon förklara att ordet ”twittra” är onödigt, det går faktiskt lika bra att säga ”skriva ett meddelande på max 140 tecken i härför avsett socialt medium”, och dessutom syftar twittrandet till att avskaffa all annan kommunikation mellan människorna.

Fast det som kanske förvånar mig mest är diskrepansen mellan hen-motståndare i min vän-krets (0) och i min bekantskapskrets (säg 50%). Det får mig att misstänka att mina vänner inte utgör ett slumpmässigt urval av den svenska befolkningen.

4 kommentarer

Filed under Uncategorized