Monthly Archives: februari 2014

Endast en sak kan du göra. En annan människa väl

Jag är pank den här månaden. Superpank. Så där pank att jag har tagit ut pengar på Eurocard för att kunna betala räkningarna i januari. Sedan kommer februariräkningen med allt jag köpte på mellandagsrean. Och i mars måste jag betala tillbaka Eurocard. I april kommer restskatten, och sedan blir det USA, som jag behöver betala av på i augusti och september. Någonstans runt november räknar jag med att vara Back on Track.

Och vi vet alla vad som händer sen i januari.

Jag kanske saknar självinsikt, men jag tycker inte att jag har ett ekonomiskt problem. Det är mer en cash management fråga. Lite likviditetssvårigheter, just nu bara.

Dock. Att sitta på banken och plocka upp femhundrakronorssedlarna ur plånboken är lite pinsamt. Det är bara pensionärer och småskurkar som har likvida medel nuförtiden. (Förut kunde man sätta in pengarna direkt på Ica-banken i en Ica-affär- Det går inte längre, pga det kan användas för pengatvätt. Bara det visar väl hur långt kontanthanteringsproblemet har gått; när den lokala ica-handlaren är ett centrum för pengatvätt).

Dock. Om jag tycker det är pinsamt att rulla upp femhundrakronorssedlarna hos min personliga bankkontakt, så är det ingenting mot hur pinsamt det är att inte ha några pengar alls. Att inte kunna ge sina barn mat, välling, blöjor eller kläder. Det täcks inte ens av begreppet pinsamt. Att behöva tigga om det.

Jag har tidigare skrivit om Matkassen (numera Giving People). Om min tveksamhet till fenomenet, dvs att jag stödjer det, men är rädd för att dess existens bidrar till upprätthålla situationen. I veckan bestämde jag mig iaf för att hjälpa en barnfamilj med tre barn, varav en bebis med en matkasse. Om jag – som inte är fattig – har ont om pengar nu, så har de fattiga det säkert ännu värre. Tänkte jag.

Och gick till min närmsta Ica-affär och handlade mat på vägen hem från jobbet en dag.

Det var inte det enklaste. Nu är jag i och för sig en reflekterande pseudo-intellektuell, som inte kan fatta det enklaste beslut utan att fundera fram och tillbaka en tre-fyra gånger över alternativa handlingsvägar. Att boka bil till semestern kan ta flera helger i anspråk att bestämma mig för bilmodell och datum.

Men där, i kvällsruschen på min lokala Ica-affär – som råkar vara NK Livs – gick hjärnan i spinn. Vad köper man när man är en välgörenhetskärring som ska ge mat till de fattiga. Ska man köpa något lite festligare – t.ex kycklingfilé – eller något väldigt nyttigt som vara längre – t.ex. bönor och linser. Väldigt proteinrikt. Och mycket järn. Å andra sidan så vägrade Gustaf länge att äta något sådant, så varför skulle jag tro att andra barn vill äta det. Ska man ekologiskt – som jag ofta, men inte alltid köper till mig själv – men då kanske de tycker att jag slösar pengar, att jag borde ha handlat mer av något annat. Å andra sidan, varför ska jag utgå från att de ser till sig själva mer än till miljön, bara för att de är fattiga. Jag tog en påse Gott och Blandat när jag stod vid kassan. Trevligt med lördagsgodis. Å andra sidan är det onyttigt. Och dyrt. Tänk om de inte vill ha det?

Varje vara jag plockade ner, beledsagades av sådana inre våndor. Varenda vara. Nu är jag som sagt en pseudo-intellektuell Söderbo, men välgörenhet gör något med människorna, både med givarna och med mottagarna. Förmodligen mycket mer med mottagarna.

I varje fall blev det tre överfulla och tunga kassar för 600 kronor. Ungefär 200 mer än vad jag hade tänkt handla för, men det är dyrt nuförtiden. Jag hade gjort upp att jag skulle träffa mamman i familjen vid deras tunnelbanestation (”Hur känner jag igen dig? Du kanske har barnvagn?” ”Nej, jag har ingen barnvagn”. Mmmm. Just det, det finns folk som är så fattiga att de inte har råd med barnvagn. Tänkte visst inte på det). När jag släpade mig, min träningsväska och mina tre överfulla kassar till Centralen, såg jag att en kasse började gå sönder. Jag gick in på närmsta sko-affär, och bad att få köpa en kasse. Jag fick två gratis. ”Ska du inte ta en till, för säkerhets skull”.

Vilket var väldigt snällt av skoaffären. Jag är tacksam. Men jag kan inte låta bli att tänka att jag fick det för att jag var en medelålders tant med Kenzo-sjal och tre matkassar från NK. Det är kanske lättare att vara generös mot de som har, än mot de som inte har, eftersom de som inte har kan tänkas vilja ha mer.

I varje fall så verkade mamman bli väldigt glad åt maten. Hon gav mig en försiktig kram. Sedan gick jag ner i tunnelbanan igen. Fylld av tanken på min egen otillräcklighet. Jag har hjälpt en familj, i kanske en vecka. Så många familjer det finns som behöver hjälp. Och så många som är ännu fattigare, och som jag inte hjälper. Tiggarna. De som säljer Situation Stockholm. Resten av världen.

Jag vet inte, men det kanske är så att det enda som är värre än en överklasskärring som ägnar sig åt välgörenhet är en medelklasskärring med dåligt samvete som ägnar sig åt välgörenhet.

Och så detta. Hur kan vi leva med oss själva?

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Public Ignorance

Man undrar ju lite hur det gick till när Lotta Mossberg meddelade Soran Ismail att han inte fick fortsätta som programledare i SR.

”-Du kan inte fortsätta. Inte när du har sagt att du vill döda Sverigedemokrater.
-Men det har ju aldrig sagt. Det är de som vill döda mig
-Whatever. Det är inte ens fel när två träter”

Så gick det ju nu inte till, inte enligt Sorans version. Enligt SR har man nya riktlinjer:

”Sveriges Radio anställda och uppdragstagare har att förhålla sig till regeln om opartiskhet i sändning. För att betona vikten opartiskhet och saklighet har Sveriges Radio inför valen utfärdat riktlinjer för anställda och uppdragstagare att även utanför sändning tänka på detta. Det innebär att om man är aktiv i partipolitiken eller om man på annat sätt tagit ställning i en valfråga så ska man inte höras i radio eller på annat sätt påverka innehållet i sändningarna”

Vem får jobba på Sveriges Radio med dessa regler. Ingen som på något sätt har tagit ställning i en valfråga, får varken höras i radio eller på annat sätt påverka innehållet. Kvar blir de som är helt ointresserade av alla former av politik samt de som aktivt går in för att infiltrera. Då kan man lika gärna lyssna på Rix.

PS; Som av en händelse – eller av en debattkurator – finns det på Sorans debattartikel en länk till en annan debattartikel från 2009, där e överläkare hävdar att evolutionsteorin är ett fuskbygge. Ponera at något parti skulle göra en valfråga av att skolorna skulle vara fria att lära ut Kreationism eller Intelligent Design. Helt plötsligt skulle Vetenskapsradion göras av folk som inte tagit ställning om evolutionsteorin stämmer.

Uppdatering: Nu läser jag att chefredaktören för Arbetarbladet inte får vara med i P4, eftersom

”Det är inte förenligt att han varje eller varannan vecka är med i radion när andra chefredaktörer inte är det. Det handlar om balans. …

Därför har vi inga chefredaktörer med. Inga andra heller. Det skulle inte gå med en S- eller M-märkt statsvetare heller.”

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

A girl named Jill

Länge tyckte jag att Jill Johnson var ganska töntig. Country på svenska liksom. Det behövs ingen mer förklaring. Det var inte förrän i mitten av tredje avsnittet av Jills Veranda som jag började ändra uppfattning.

Jills Veranda gillade jag däremot från början. Till och med innan jag hade sett första avsnittet. Jag gillar allt som luktar häst och låter Country. Trots det blev jag positivt överraskad av programmet. Det var country, men så mycket mer. Det var countryn från nya infallsvinklar, och det var Södern, på ett sätt som jag aldrig sett det skildrat.

Men Jill. Hmm. Var hon inte lite omedveten och feg? ”Nä men det har du rätt i. Det finns inga svarta i Countryn. Vad konstigt. Det har jag aldrig tänkt på”. Eller när hon skickar iväg Kakan till Tea Party-tanten på egen hand, och förfasade sig över hennes kläder. Och Skizz får åka på egen hand till en Trailer Park, får att hon inte vågar åka dit.

Men där någonstans ändrade jag uppfattning om Jill. Denna småstadsaktiga medelklass-ignorans är en tillgång för programmet. Dels ställer hon sig inte mellan gästen och dennes upptäcktsfärd i Södern, dels ger hon uttryck för en oro, en ignorans, en omedvetenhet som många av oss har, men som vi har lärt oss att dölja.

Framförallt är det hon (antar jag), som har valt programformen och satt tonen i programmet, och det är en väldigt snäll och ömsint skildring av grupper som europeer annars gärna mest raljerar över. På sätt och vis är Jills Veranda en anti-tes till Borat. Båda produktionerna bygger på att amerikaner – lite naivt kanske – bjuder in europeiska filmbolag till sin vardag, och är sig själva. Medan Borat provocerar – och klipper – fram det värsta hos dessa människor, visar Jill deras goda sida, och låter dem behålla sin värdighet. Tydligast är detta i reportaget från Trailer Park ( jag mår nästan illa när jag tänker på hur Borat skulle ha utnyttjat den situationen och den familjen), men det finns också i Redneck-festen och till och med hos Tea Party-tanten.

Kort sagt: Jill verkar snäll och snällhet är en underskattad egenskap.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Hej. Jag heter Christina och är nykter medelalkoholkonsument

Länge hade jag för vana att ha en vit månad varje år. Det var en intressant resa in i det mänskliga släktets relation till alkohol. Det är svårt att förstå hur provocerande det kan vara att vara nykter på en fest eller utekväll, utan att hänvisa till bilkörning, pencillinätande eller graviditet.

”Du tycker jag är fånig som är full”
”Nej, Det tycker jag inte”
”Jo. Du tycker jag är fånig som är full”
”Nej, det tycker jag inte. Jag har varit full många gånger själv”
”Du tycker att du är så jävla mycket bättre än vad jag är, bara för att du är nykter”
”Nej det tycker jag inte””Jag behöver inte ha en vit månad, för jag har inget problem med alkohol”

Just det där sistnämnda är ett argument som återkommer i diskussioner när någon (kanske jag, kanske någon annan) berättar att den personen har dragit ner på alkoholkonsumtionen i allmänhet, eller slutat dricka BiB, eftersom det lätt blir att man dricker lite mer än man tänkt sig, eller berättar att man har slutat dricka alkohol på vardagar, för att man känner sig ofräsch dagen därpå. ”Det behöver inte jag göra, för jag har inte problem med alkohol”.

I varje fall så slutade jag med Vita Månader efter min graviditet och amningsperiod. 18 vita månader räckte ganska länge. Men i år bestämde jag mig för att återuppta traditionen med en Vit Januari.

Det har gått förvånansvärt enkelt. De enda tunga stunderna har varit på fredag eftermiddag; den där stunden på jobbet när man tänker ”Åhhh. Snart är denna arbetsvecka äntligen slut. Då ska jag gå hem och ta ett glas vin och koppla av. SO FUCKING NOT”. Men när jag väl har kommit hem, har det inte varit så farligt. Jag har bara behövt hitta något annat belöningsmedel. Något som signalerar att nu blir det lite festligare. Värmdös Äppelmust. Väldigt mycket Värmdös Äppelmust.

Jag ska inte påstå att jag är en ny människa med massa mer energi, men jag känner mig allmänt sett piggare. Utom just nu, då jag är förkyld. Så jag kommer att fortsätta att vara alkoholfri ett tag till.

Det stora provet kommer i kväll. Det blir första gången sedan Herreys som jag ser Melodifestivalen nykter. Vi får se om jag grejar det.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized