Se Belgiens Venedig och sedan dö

Förra helgen (midsommarhelgen) åkte min kollega Anna och jag till Brügge. Det kändes som en vettig tid att åka dit pga minimalt med turister. Och minimalt med turister var det väl inte, pga fler hade denna brighta ide, men det var väldigt lite turister jämfört med hur det brukar vara.

Så vi sightseeade stadshuset (lite Meh, men men med två bröllop, varav ett med bikergänget Blue Angels). Sedan åt vi tvårätters Michelunch på Nous. Väldigt gott. .

Därefter Brügges konstmuseum med bl.a. van Eyck (han vars modeller ser ut som Putin) och en Bosch och båttur på kanalen. Där vi fick motorstopp och funderade på om vi skulle behöva simma i land. Men det löste sig

Avslutade med fet getostsallad i solskenet vid kanalen.

Uppvärmd getost inlindad i bacon. Med ett glas rosé.

Brügge då? Jo det var väl fint men lite boring. Totala motsatsen till Bryssel. Typ Flemish Disneyland.

Efter Norge kom UK

Efter lunchen vid min norske kollega var det dags för britten. Han ville absolut gå till place Jordan pga jobbigt ta sig från restaurangen jag föreslog hem till hans förort.

Place Jordan it was. Place Jordan har många trevliga uteserveringar, men är inte känt som Brussels gastronomiska centrum. Eftersom han bestämde platsen bestämde jag restaurangen. Det blev en ramen-kedja. Rätt åt honom.

Kletig och smaklös takoyaki. Stark ramen. Inte illa men ointressant.

Det (åtminstone för mig) nya franska köket

Place Londres är ett litet kullerstensbelagt torg med många uteserveringar, de flesta av den något enklare sorten. Under coronan, när allt var stängt, upptäckte jag en liten restaurang i ena hörnan av torget, med Michelin och Gaullt@Millau skyltar.

Så när restaurangerna öppnade passade jag på och bjöd min norska kollega på lunch där. Och det var det värt, kära skattebetalare. Kan verkligen rekommendera att ni spenderar ert traktamente här om ni har vägarna förbi

Förrätten. Marinerad anka.

Kaffe. Glömde visst fota huvudrätten.

Som hemma, fast borta. Typ hemma hos en kompis

COVID-19 innebar ju ett visst avbräck i min ambition att upptäcka en ny restaurang varje vecka. Men jag har försökt ta igen det de senaste två veckorna, när restaurangerna öppnade igen.

Först ut var AA som ligger i korsningen rue van Aa och rue du Viaduct, i vad som är Ixelles mest oansenliga område, inklämt mellan genomfartsvägen Trone och shoppinggatan Chaussee d’Ixelles. Några gator med tråkiga townhouses, där det en gång fanns butikslokaler i bottenvåningarna.

I en sådan lokal ligger AA. Jag har passerat där några gånger utan att ens notera att det var en restaurang. Nu hittade jag den pga skulle boka bord på en närliggande restaurang som dock var stängd. Och då dök den här upp på Google Maps.

Det är väl det mest hipsterlika jag har sett i Bryssel. Ett rum med fyra – fem bordsgrupperingar med missmatchande möbler. En bokhylla med några spel. Matsedeln bestod av kanske sex rätter, varav den dyraste var marinerad kyckling för 10 euro. Som vi tog, och som var riktigt bra.

Hit kommer jag att gå tillbaka. Kanske om man har jobbat sent och inte orkar laga mat, eller vill se andra ansikten än kollegor.

Lokalen. Vi satt inhägnade av blommor. Kanske pga social distancing

Maten. Och Leffe.

Be Bagel

Mot slutet av confinement-perioden hamnade jag i dagslånga fysiska förhandlingar i Rådet. Eftersom alla restauranger var stängda flockades de flesta delegater på den (tror jag) relativt nyöppnade Art’s & Bagels uppe vid Schumann, som hade Take Away.

Varierande, innehållsrika och goda bagels mellan 8-10 euro. Rekommenderas definitivt för tillresande byråkrater. Bilden tagen vid ett senare tillfälle, då man kunde inmundiga bageln på plats.

Mitt emot mig hänger min fina Kenzo-kavaj, inköpt på andrahandsaffären Le petit riens på rue Americaine. Ett måste att besöka om man letar begagnade kavajer och dräkter