Monthly Archives: februari 2013

Ack Södermalm du sköna

Hemma på min gata i stan finns det en Konsumaffär Coop. Det är väl inte den mataffär jag skulle rekommendera mina kulinariskt intresserade vänner. Jag skulle väl inte rekommendera den till så många andra heller. Sortimentet är starkt begränsat och det är inte billigt. Det är inte ens den närmaste affären.

Men det är den affären jag går till för att köpa basvaror. Mjölk, smör, bröd och smågodis. Det är den affären jag återvänder till. För det är den trevligaste affären. Inte trendigt trevligast. Inte ansträngt utstuderat trevlig (sådär som jag tycker Urban Deli och Johan & Nyström är) utan opretentiöst trevlig. Sunktrevlig.

Klientelet är väl inte det ballaste på Söder. Snarare är det nog bland det oballaste på Söder. En icke försumbar del av klientelet är folk som behöver hjälp när de handlar. Hjälp med att packa, hjälp med att betala och hjälp med att få med sig all växel hem. Och alla de som jobbar i affären är så gulliga och tar sig tid med dessa människor. De vet vad de heter, och talar uppmuntrande och säger ”Hej då Olle, vi ses i morgon” när de går.

I går var det lite rörigare än vanligt och kvinnan i kassan hade en ängels tålamod som till och med lyckades smitta av sig på mig. Jag som hatar köer och långsamma fumlande människor. När jag gick från affären tänkte jag: ”Jag vill bli gammal här. Jag vill gå ner till min Konsumaffär när jag är nittio och fumla med pengarna och att expediten ska säga ‘Får du med dig alla pengarna hem nu Christina'”. Jag vet till och med vilken lägenhet jag vill bo; den som ligger under min.

Visserligen inser jag att chansen att den Konsumaffären Coop ska finnas kvar när jag är nittio är försumbar. Istället kommer det att finnas någon specialaffär för rumänskt hästkött eller folkdräkter eller vad som kommer att vara trendigt då. Men man kan ju få drömma.

Ändå tills jag kom hem från jobbet idag och öppnade det oranga kuvert som låg i postlådan. Moahahaha. Ha.

Och det var därför jag kände mig tvungen att passera sunkkonsum på vägen hem från Friskis och köpa 200 gram lösgodis.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

As pretto as it gets

Ni kommer ihåg den med rättade urhånade artikeln i DN Bostad för några år sedan? Vindsvåningar ett sätt att leva.

Jag kan nu avslöja att den artikeln är bara en blek kopia av Connoisseur. Connoisseur kan mycket väl vara den sämsta tidskriften i svensk tidningshistoria. Det är i varje fall den mest pretentiösa och uppblåsta tidningen. Eller tidning och tidning. Annonsblad är väl en mer adekvat benämning.

Av någon outgrundlig anledning får jag sedan en tid tillbaka Connoisseur i min brevlåda. Fråga mig inte varför. Jag tillhör definitivt inte deras sändlista, som består av ”de 37000 personer som har en deklarerad inkomst över 1,2 miljoner kronor, samt 4500 som har en personlig förmögenhet överstigande 5 miljoner”. I wish. Jag hoppas bara att inte Skatteverket tror det om mig heller.

Nu skulle man ju kunna tro att en tidning som riktar sig till den exklusiva läsekrets skulle vara bra. MEN DET ÄR DEN INTE. DEN ÄR SKITDÅLIG. Södermalmsnytt är tusen gånger bättre.

Låt mig bara ge ett exempel. I det senaste numret finns det en intervju med en i ägarfamiljen till Gina Tricot, som bor i Borås. Företagets huvudkontor beskrivs som ”En byggnation med attityd”. BYGGNATION??!! Vad är det för jävla ord? Vad är det för fel med byggnad? Eller hus rent av?

Den sista frågan slår allt.

”Du hamnar på en öde ö och får bara med dig en flaska vin. Vilken blir det?”
”Om jag får välja en trevligt ljummen ö som inte är för varm, så skulle det i bästa fall bli min röda favorit en Cote-Rotie La Yurque från 1988.”

Min omedelbara reaktion var ”Va? Finns den på bolaget i Borås?”

När jag fått tänka efter en stund inser jag att hela frågan är avsedd att vara en lögndetektor. Ett ärligt svar skulle så klart vara ”Går det lika bra med en BiB? I annat fall tar jag en Magnum”

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Lida var ordet sa Bull

I går var det friluftsdag för sonens skola. Han var ganska upbeat på morgonen

”Det ska bli jättekul”
”Hur vet du det? Har ni haft friluftsdag förr?”
”Nej. Men vi slipper gå i skolan. Allt är bättre än skolan”

Så lät det inte på kvällen

”Hur var friluftsdagen?”
”Hemsk”
”På vilket sätt?”
”Alla. Kallt. Snööigt. Blåsigt”
”Ja. Men skridskoåkningen gick bra?”
”Ja. Men en kille bröt benet. Nej, han bröt inte benet. Han slog det ur led. Han fick åka ambulans. Han är nog på Astrid Lindgren nu”
”Ja, men då fanns det ju de som hade värre än du”
”Ja”

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Winnie the Pope

Att spekulera om påven är bland det mest kreativa man kan göra. Varje sketen liten fikarast på jobbet kan lätt fylla en Dan Brown bok. Dan Brown goes Monthy Python. Life of Pius. På mitt jobb hade vi kunnat skriva två böcker idag; en om påvens avgång och en om påvevalet.

Enligt Carl Bildts twitter tillkännagav påven sin avgång på latin. Bland de samlade journalisterna fanns det bara en som kunde latin, och som kablade ut nyheten. De övriga väntade på Vatikanens presstjänst, som inte visste om det. Så det kan väl antas ha varit ganska oväntat, även för de närmaste.

Med tanken på att påven sista twitter innehöll frasen ”We must trust in the mighty power of God’s mercy. We are all sinners” är det lätt att tänka sig att han hade gjort något som han var rädd skulle bli offentligt och solka hans och påveämbetets rykte, och att han kanske skulle tvingas avgå. Den tanken faller på sin egen orimlighet. Det finns väl inte en katolsk befattningshavare som har fått avgå för att hans rykte har blivit solkat.

En mer logiskt förklaring skulle kunna vara att han har större möjlighet att påverka valet av nästa påve om han fortfarande är i livet.

Min favoritförklaring är att kardinalskollegiet gjorde som sossarnas VU gjorde med Juholt, och tvingade honom att avgå. Jag kan se bilden framför mig; hur påven tvingas ut på balkongen och röker en cigarett och leker med mobilen (kanske twittrar sitt sista twitter), medan kardinalerna sitter där inne.

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Du är så söt min kära lilla ponny

Fast egentligen är ju hästkött inte så sött. Det har en ganska särpräglad, lätt metallisk smak. (Jag tror det innehåller ganska mycket järn, vet inte om det påverkar smaken). Jag har köpt det några gånger på Latinamerikanska Livs i Hötorgshallen, och tycker det är helt OK. När man väl vänjer sig vid smaken.

Så ur ett perspektiv har jag väldigt svårt att förstå upprördheten kring Horsegate. Samtidigt är det viktigt att man kan lita på innehållsförteckningen. Och hästkött har väl ett rykte om sig att innehålla mycket antibiotika och sånt. Men de här hästarna är rumänska vildhästar; det måste väl vara bland det mest naturliga man kan äta?

Däremot blir jag lite förvånad över leveranskedjorna:

”Hästköttet har levererats från slakteri i Rumänien till en handlare i Nederländerna. Sedan har det gått till en handlare på Cypern som i sin tur har sålt det vidare till den franska köttproducenten Poujol (som är leverantör till Spanghero).

Därifrån har hästköttet skickats till fabriker i Luxemburg som har tillverkat den frysta lasagnerätten. Fabrikerna ägs av den franska livsmedelsproducenten Comigel, som i sin tur är leverantör åt svenskbaserade Findus.”

Jag tycker det inte är helt klart om köttet har transporterats fysiskt fram och tillbaka över Europa (inklusive Cypern), eller om det är bara är ägarskapet över de döda hästarna. I vilket fall har jag svårt att förstå effektivitetsvinsterna i det hela. I’m all for the market och allt det där, men varje mellanhand vill ju göra sin vinst, och borde inte alla dessa mellanhänder (i synnerhet om hästerna åker på en Grand Tour genom Europa) fördyra produkten. What’s the point liksom?

Och där och då inser jag hur naiv jag gör. Poängen är ju att göra ursprunget obskyrt. Det är klart att Findus inte kan köpa rumänska vildhästar. Inte heller att Findus leverantörer kan köpa rumänska vildhästar. Det behövs ett antal mellanhänder för att det ska vara trovärdigt.

Och det roliga; Vem bryr sig i slutändan. Det har ju varit hästkött i lasagnen sedan augusti OCH INGEN HAR MÄRKT NÅGOT. Folk har bara fått i sig lite mer järn än annars, och det är väl bra. Men säger det inte allt om Findus produkter. Inte ens när man byter ut koköttet mot hästkött så smakar det något.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Och nu blir jag så där pretto igen

En av mina mer traumatiska teaterupplevelser var när jag i början av åttiotalet såg Tre Systrar på Stadsteatern. Mitt bestående minne är tre kvinnor som sprang runt på scen med utsträckta armar och skrek deklamerade skrek ”Till Moskva! Jag vill till MOSKVA! och man bara satt där på träbänken och skruvade sig och tänkte ”Men FÖR FAAN åk dit då, så man kommer härifrn någon gång”.

Sedan dess har jag haft lite svårt för dramatiseringar av ryska artonhundratalsförfattare. Det blir lätt något överdrivet dramatiskt av det. Teatralt var ordet sa Bull.

Fram till idag, då jag såg förhandsvisningen av Anna Karenina. Holy fucking shit vad bra den var. Superteatral. Teatral-teatral. Så gott som hela scenariet var en teater; med kulisser, statister och allt. Men det funkade skitbra. Sedan tycker jag fortfarande storyn i sig är lite boring. Men karaktärerna! I synnerhet birollerna. Ja, kanske i huvudsak birollerna, om man ska vara sån. Men de var fantastiska.

Sedan gick slutet lite snabbt, så man tänkte ”Shit, vad var det som hände egentligen”. Men det är ju bättre det än att man sitter i tre timmar och tänker ”Kan det aldrig ta slut, så man kommer härifrån någon gång”.

Det här är den bästa film jag har sett på bio på länge. Nu var det i och för sig länge sedan jag såg någon film på bio överhuvudtaget, men även om jag hade sett många filmer, så skulle det här nog ändå vara en av de bästa.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized