Category Archives: almedalen

3 juli. Fores fores och mineraler

Ehhh. Vad gjorde jag den 3e juli då? Jo just det, jag var ju på foresseminarium.

Först om välfärd och kvalitet i vården. Efter något teoretiska inledningar av ekonomiprofessorer tände det till vid frågestunden. Flera företag menade att de inte deltog i upphandlingar pga kostsamt att offererera, osäker utvärderingsprocess och frånvaro av standardiserade krav och uppgiftsinlämning. Krav på att avskaffa det kommunala självstyret framfördes.

Olika budgetar inom landstingen bidrar till suboptimering. När kostnaderna för en investering hamnar på röntgenavdelningen och intäkterna på medicinavdelningen blir målet att minimera röntgenavdelningens kostnader.

Ett annat problem är att möjligheterna till innovationer i sjukvården minskar, en företeelse som också har uppmärksammats inom andra sektorer.

The Company Formerly Known as Ernst and Young – numera EY (uttalas III – why, inte eyyh) hade ordnat ett seminarium om hur Sveriges företag påverkas av Afrikas krigsmineraler, med deltagande från UD, Fi, Transparency International och Eyyh (note to self; konsultfirmor har generellt bättre mackor).

90% av deltagarna på seminariet var kvinnor, tyvärr fortfarande ett tecken på att det inte uppfattas som en viktig fråga på riktigt. Detta trots att USA har en lag som kräver av företagen att de kan redovisa ev förekomst av konfliktmineraler i sina leverantörskedjor, och EU-Kommissionen väntas komma med ett liknande förslag under 2013.

Deltagarna var överens om att sådan due diligence krav inte får innebära att företagen slutar att handla med dessa metaller och länder. Handel behövs, men den måste vara ansvarsfull.

Efter seminariet måste jag ladda min telefon, så vi satte oss på den lilla balkongen med utsikt över Donners Torg, åt wraps och pratade med folk som kom ut för att titta på utsikten. En stor fördel med almedalen är att prat-tröskeln är låg, så det är lätt att hamna i intressanta samtal. Och ointressanta. En annan fördel med almedalen är dock att det alltid finns något intressant seminarium man kan hävda att man precis ska gå på.

Vi skyllde på ett seminarium om spårbarhet på nätet som hölls av Sveriges Ingenjörer. Fokus var på den information som privata aktörer har om oss och inledningsanförandet avslutades med frågan ”Vad är värst; att staten har en strikt reglerad och kontrollerad övervakning maa säkerheten, eller att privata aktörer har en helt oreglerad övervakning för kommersiella syften?”

Den frågan besvarades dock aldrig. Istället blev konstaterade alla att ”oj, det här är en svår fråga som vi borde veta mer om” och den enda diskussionen kom att handla om den något perifera frågan om opinionsundersökningarnas påverkan på politiken.

Min taktik att följa Fores gav för första gången mindre bra utväxling på seminariet ”Hur blir Sverige en ledande demonstrationsmarknad inom området hållbara godstransporter?” Man kanske inte ska vara förvånad över det med tanke på att jag innan seminariet hade ägnat den frågeställningen mindre än fem minuters uppmärksamhet.

Men det fanns ändå en del även för mig relevanta iakttagelser. Dels var det exemplifiering av den generella tesen från tisdagens CO2-seminarium att det finns – eller i varje fall kan finnas – business case i att gå före med miljövänliga alternativ, man behöver inte nödvändigtvis bli dragen baklänges in i framtiden. Dels fanns en del allmän näringspolitiska iakttagelser som att Scanias VD ansåg att demonstratorer bör vara bra på riktigt och inte bara för att demonstrera något, samt att han var skeptisk till bidrag såsom skrotningspremier.

Smet därefter in på seminariet ”Battle of the numbers” om hur man skulle kunna få in mer kvinnor i ledningsgrupperna. Ett mycket lovvärt initiativ, men man skulle till nästa år kunna fundera på hur man kan få fler män intresserade av dessa frågor. Som vanligt bestod publiken till 95% av kvinnor och de fem procent männen verkade vara arrangörs-hangarounds. De kvinnliga cheferna i panelen var dessutom uteslutande kommunikationsdirektörer.

Reinfeldts tal finns på nätet. Så här fyra dagar efteråt är mitt bestående minne att det var 30 minuter trött spel utan boll på mittfältet (med ramsan jobba, jobba, jobba) och 15 minuter briljant och engagerat mot främlingsfientlighet.

Lämna en kommentar

Filed under almedalen, kompetens

2 juli. Fores mm

Inledde med Snackis i Almedalen. För frukostens skull. Som var slut. Lika mycket plattityder som i går.

Sedan Kairo futures trendspaning mot 2033, Hur försörjer vi oss. Den stora besvikelsen hittills fast jag förstår inte varför. Jag borde ha vetat bättre än att ha några förväntningar.

Salen var fullsatt. Mer än fullsatt. Och man såg på en gång att det här var liksom amatörernas afton. Frukost. Det finns inget snällt eller icke-fördomsfullt sätt att uttrycka det här på, men det var almedalens hang arounds. De som fick följa med för att dela ut flyers och koka kaffe. Lite som när man går förbi Rivals på morgonen och tänker ”jaha. Södertälje kommun har kick off idag”

Jag gick efter 15 minuter.

Jag gick till Fores. Där blev jag kvar i tre timmar. En Twittervän undrade om jag hade blivit fastkedjad.

Första seminariet handlade om hur vi tar oss euro-krisen med nationalekonomernas dream team. Eller Old Boys. Alla gamla tjommarna var där; Assar, Carl B, Villy, Birgitta, och Hans T-son. Andreas Bergström ledde på ett lysande sätt dessa fem divor och jag spred lyriska Twitter.

Tyvärr så vågar jag inte referera innehållet i debatten pga rädsla för att inte ha fattat helt korrekt. Även fast Assar vände sig till Villy Bergström och sa ”om det är mig du anklagar för att bluddra så ska jag förklara det på ett sånt sätt att även du förstår det”.

Men det innefattade en exposé över krisens utveckling och de åtgärder som framförallt ECB har vidtagit (Villy ”det viktigaste penningpolitiska instrumentet verkar vara att prata”) och vilka möjligheter som fanns, t.ex
– TY ökar sin inflation (skulle dock kräva 4%inflationsskillnad i mer än tio år)
– upplösning av euro-unionen, antingen genom att de krisdrabbade länderna bryter sig ut, eller genom att de starka länderna bryter sig ut (och som Villy B föreslog kanske joinas av Sverige).

Nästa seminarium handlade om migration, främlingsfientlighet och flyktingar, med deltagare från UK, open society och Tomas Hammarberg. Min enda invändning mot det seminariet var att det kanske var lite väl mycket samsyn. Det avbröts dock av en publikfråga som inleddes med ”jag har varit gift med en utländsk kvinna i 22 år, så kalla inte mig för rasist”.

När seminariet var slut hade jag kommit fram till att den bästa urvalsfaktorn vilket seminarium man skulle välja inte var titel eller ämnesområde, utan arrangör, så jag satt kvar till nästa seminarium som handlade om ipcc. Typ. Dessutom så slapp jag röra på mig. När jag började Twittra entusiastiskt från detta seminarium så fick jag frågan om jag var fastkedjad. Nej. Jag är bara hjärntvättad.

På klimatsrminariet deltog bl.a. Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen och svenskt näringsliv. Intressant med en relativ samsyn att vägen framåt inte är via klimatförhandlingar utan genom att industrin går före av konkurrensskäl, och att myndigheter ställer teknikkrav. Lena Ek har kallat det för ”benefit of action”; att man reducerar utsläppen för att man tjänar på det, inte för att man måste.

Efter tre seminarier på raken var jag ganska slut i huvudet och bestämde mig för att orientera. På riktigt, inte som metafor. Det var ett tag sen senast, vilket märktes. Jag sprang både långsamt och åt fel håll. Det tog hela eftermiddagen. Efter duschen var det dags för Primes mingel och fridolins tal.

Fridolins tal, ja. Det var lite av en besvikelse. Plottrigt. Bra i enskildheter men ingen röd tråd och ingen story-telling. Bäst var när han reclaimade begreppet Sverigevänner genom att sätta det i par med världsmedborgare.

Lämna en kommentar

Filed under almedalen, kompetens