Monthly Archives: oktober 2012

Det är en fördel om du kan undvika att dräpa

Funderar på hur Tio Guds bud hade formulerats idag, om det hade varit en instruktion inför en förhandling.

Du bör inte ha någon annan gud ha jämte mig. Om du har en annan gud, bör jag vara första prioritet. Du bör motverka att andra människor har en annan gud jämte mig.

Du bör icke missbruka Herrens, din Guds, namn. Om du missbrukar Herrens, din Guds namn, kan du bli omplacerad.

Du bör säkerställa att vilodagen ägnas åt vila.

Du bör hedra din fader och din moder, på det att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land. Du kan också acceptera andra lösningar som gör att det må gå dig väl, och du må länge leva i ditt land.

Det är en fördel om du kan undvika att dräpa någon.

Där så finns tillfälle bör du stödja likasinnade nationer, bland annat de nordiska.

Du bör icke stjäla, såtillvida inte flera andra gör det.

Äh. Det var roligare när jag lekte med idén

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Pride and Prejudice and Alzheimer

Inför helgens landet-vistelse hade jag laddat iPhonen full med Dr Who och Torchwood och Blackpool och en massa andra BC-serier. Tyvärr hade jag glömt laddaren så jag var hänvisad till det som fanns nedladdat på min gamla Hell-Dell-häck på landet. Det var väl inte så illa, eftersom jag insåg att jag sett Pride and Prejudice den här säsongen. (Ja, Jag ser BC dramatiseringen av P&P från 1994 en gång per år. Det är inte konstigare än att jag ser på samtliga säsonger med den 9:e, 10:e och 11:e Doktorn).

Problemet är att Pride and Prejudice inte är fullt lika bra tionde gången man ser den. Inte ens om det var ett år sedan man såg den senast. Det går inte att komma i från att lite av spänningen försvinner när man kan alla repliker utantill.

Någonstans under fjärde avsnittet drog jag mig till minnes den gamla livserfarenheten att det finns tre bra saker med Alzheimer. Man får nya vänner varje dag, man kan ge sig själv presenter och … eh … man får nya vänner varje dag. När man blir senil kanske varje gång man ser på P&P blir som den första. I synnerhet när Mr Darcy kommer upp ur vattnet. Risken är bara att man inte kommer att komma ihåg det som hände i förra avsnittet. Eller vad som hände tidigare i avsnittet. Det kommer att bli en ständig ström av ”Vem är den där unge mannen med polisonger? Han ser trevlig ut”

Nää. Istället skulle man kunna ordna en P&P drink-a-long. Varje gång Mr Darcy tittar på Lizzie får man dricka. Varje gång någon i familjen Bennet/Collins gör bort sig får man dricka. Varje gång det är en närbild på Mr Darcy får man dricka. Men man måste komma ihåg att stänga munnen.

 

PS: I veckans Economist var det en referens till P&P i en artikel om ståndscirkulation. Man hävdade att Mrs Bennet hade blivit arg föra gången Lizzie tackade nej till Mr Darcys frieri. Jag bara ”WTF??! Kan de ingenting på den tidningen. Nu tappade jag förtroendet totalt för the Economist. ALLA vet ju att Mrs Bennet blev arg när Lizzie tackade nej till Mr Collins frieri”.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Och hur tänkte de nu då?

Man undrar ju hur DN tänkte när de publicerade den här artikeln om läkaren som besökte himlen. Och inte för att han flög eller var hög som ett hus, utan på riktigt. Nära döden upplevelse. Hade alla varit på personalfest dagen innan?

Och så undrar man ju hur det kommer sig att alla som är personliga guider i himlen är unga och oerhört vackra kvinnor. Får kvinnliga besökare unga och oerhört vackra män? Bögar då? Håller himlen reda på ens sexuella preferenser? Om man är skofetischist, blir man då guidad av en oerhört vacker sko?

Och kunde inte den här oerhört vackra kvinnan kommit på några mer originella budskap än:

”Du är älskad och kärleksfullt omhuldad för evigt.”

”Du har ingenting att frukta.”

”Det finns ingenting som du kan göra fel.”

Men det är klart. Vackra människor är sällan originella.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

The best laid plans of mice and man

Ni har säkert sett Julia Gillard gå till frontalattack mot Tony Abbot

 

Det är i varje fall underbart på så många sätt. Det har den där nerven och argumentationslustan och debattintensiteten som kanske inte alltid är så framträdande i svensk politik. Hade någon gått lös så i partiledardebatten hade svenska folket inte hämtat sig än. Det är ju också alltid roligt att se en smygmisogynist få sig en avhyvling. Men det roligaste är att man riktigt kan se det politiska misslyckandet för de liberaler som i alla andra länder skulle kallas för ärkekonservativa (åtminstone när jag var i Australien 1982).

Bakgrunden – det lilla jag har plockat upp – är att talmannen Peter Slipper – sedan länge Liberal, men som nyligen har bytt sida till Labour – har skickat sexistiska sms (fråga inte mig om innehållet. Gå in på Australiens motsats till Flashback), och nu vill hans fd partikamrater ha en debatt i Parlamentet om detta. Jag kan se (höra?) framför mig hur de tänkte: ”Vi sätter dit förrädaren och samtidigt attackerar vi regeringen på deras hemmaplan – genderfrågor. Antingen måste de släppa Slipper, eller så sviker de sina feministiska ideal. Either way – they lose. Mohahahaha”

Och så går det så här. Moahahaha. Och det är därför jag tror att Abbot går från att se självbelåten till att se lätt besvärad till att se ut som att han önskar att det här snart är slut så att han kan gå och skälla ut de där jävla rådgivaren som inte stoppade honom. Det är inte för att han blir anklagad för att vara sexist av en feminist – det tror jag att ha skiter i – utan för att han inser att det var inte bara en grop han hade grävt åt andra, den var spetsad med pålar också.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Offentligt etos

Dagens värdegrundsarbete resulterade bland annat i att jag insåg att för att vara liberal så är jag i vissa avseenden väldigt konservativ. Typ Finns-det-andra-ideal-för-en-statstjänsteman-än-Axel-Oxenstierna-?-konservati

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Click and drag

Jag brukar läsa xkcd från mobilen. Det har sina fördelar. Eller det har en fördel; det blir läst. Nackdelen är att man missar den dolda texten när man för musen över bilden. Jag brukar åtgärda det genom att någon gång i månaden gå igenom gamla avsnitt.

I morse gjorde jag det och kom till click and drag. Sagt och gjort. Jag håller fortfarande på och drar. Och just idag som vi har medarbetardag om värderingsgrunder.

Å andra sidan tror jag att om alla läste xkcd så skulle det inte behövas så många medarbetardagar.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Pretty Pretto

En kollega fick nys om bloggen och fnös åt namnet.

”Mitt rum på jorden. Ja. Det låter ju något. Det låter ju … … ”
”Pretto?” fyllde jag hjälpsamt i
”Ja”
”Det har litterära konnotationer”
”?”
”Men de fattar inte du va?”
”Nä”

Det gjorde ingen annan runt bordet heller. Eller så begrep de inte ordet konnotationer.

Men man undrar ju; varför är det bara i kulturella och sociala sammanhang folk beskylls för att vara pretto. Det går ju att vara pretto inom så många områden.

Hetero-pretto till exempel. Denna norm som är så normerande att den är osynlig för dem som är inne i den, och ser de som gör andra val som konstiga. Eller metro-pretto. Dit hör jag. Vi som inte förstår hur Hammarby Sjöstad kan anses tillhöra innerstan. Eller vi förstår det; det är ännu ett exempel på hur det går när staden och kapitalet sitter i samma båt och försöker lura köpstarka förortsbor som sålt villan att de flyttar in till stan när de flyttar till Hammarby Sjöstad. Det vi inte kan förstå, är hur någon går på det.

Men jag ska i varje fall be true to my nature och byta namn på bloggen.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized