Veckans restauranger. Och svampplock

Pga heldagsmöte på KOM (med efterföljande jubileumsseminarium och fest) blev det lunch i närheten på place Jourdan, på jordanska Tamy på Chaussé de Wawre. (Chaussé de wawre är Bryssels konstigaste gata. Den går i kringelikrokar österut från ixelles. Jag har ännu inte fattat om det är att se som en eller flera gator. Den här restaurangen ligger på en liten avkrok från place Jourdan). Ok buffé.

På lördagen brunch på en liten japansk restaurang i st gilles. Fixed meny. Fyra vegetariska rätter lagade med omsorg och kärlek. Ett sånt där ställe som man verkligen blir glad när man upptäcker. Tokidoki på chaussé d’alsemberg 128.

På söndag skogspromenad med svampplockning.

Ni säger Verklighetsflykt. Jag säger Och

Den belgiska kust-kusten är verkligen ful. Alltså husen närmast stranden.

Det är som en parodi på sjuttiotalets rumänska betongbyggen. Som om alla stadsplanerare tagit semester och mr bean har vikarierat. Möjligen är det tänkt som ett extra strandskydd mot kommande översvämningar.

Men stranden är fin. På hösten. 15 oktober blir det fritt fram för hästar och hundar igen.

Därför är det kanske inte konstigt att jag tänkte ”Man kanske ska köpa en lägenhet här” när jag såg en Te koop skylt i ett fönster. Sedan tänkte jag ”Finns det någonstans där jag inte har övervägt att köpa en lägenhet eller ett hus”?

Svaret är ja. Det finns några ställen Stockholms förorter och samt samtliga svenskar mellanstora städer. Och stora delar av sydstaterna pga orkaner och allmän misär. Däremot älskar jag det lilla av Appalacherna jag har sett.

Men i övrigt så kan jag nog tänka mig att handla var som helst. Problemet är ju att man inte kan bo på mer än ett ställa åt gången.

The guck shall inherit the earth. Nay. Conquer it

En dag gjorde jag misstaget att titta upp i taket i duschen på mitt sunkiga gym. Bakom en trasig takplatta syntes något (som i ganska mycket) vitt som på avstånd likande det som samlas på en maträtt som har fått stå i kylen lite för länge. Jag tittade inte närmare.

Men synen har inte släppt mig. Jag föreställer mig en mögelarme som är inställd på att ta över jorden. Dusch efter dusch. I morse kunde jag konstatera att den också kommit till min dusch på hotellet i Blankeberg.

På promenaden mellan blankeberg och De Haan stötte jag på några maneter i stranden.

Som den här.

Först tänkte jag Stackars manet. Sedan erinrade jag mig en artikel om att maneterna höll på att ta över de allt varmare haven. Då slog det mig att det kanske inte alls var en stackars ilandspolad manet utan en frontsoldat i maneternas kamp att ta över planeten.

Frågan är bara om de kommer att liera sig med gucket i duschen eller bekämpa det.

Från fina fritten till fina fisken

Igår blev det liten lunch med påföljd att jag var hungrig när jag gick hem och därför inte kunde motstå locktonerna från Frit Flagey.

Jag har iofs tänkt gå dit långe pga omnämns som en av de fem bäste frittställena i Bryssel. Men hade jag inte varit så hungrig så hade jag kanske inte tagit en stor frite med bea.

efteråt mådde jag som en boaorm och tog en sex kilometers promenad.

Idag har jag åkt till kusten. Blankenberge by the Sea. Tåget var fullt när det kom in till gare du midi och sedan blev de fullare. 25% gick av i Ghent. 72% gick av i Brügge och vi var fyra som gick av i blankenberge.

Jag hade tänkt gå till knokke och ta kustspårvagnen tillbaka. Just denna helg är spårvagnen dock inställd mellan just knokke och blankeberg. Så istället gick jag på restaurang istället. Griffioen. En liten restaurang bortom stationen. Men den finns i Michelin.

Mot bättre vetande beställde jag trerätters lunchen. Men den var bara fem euro dyrare än grundlunchen. Inte anade jag att det dessutom kom in en oannonserad per-starter i form av inlagd sill och gurka som var fantastiskt goda

Det var förrätten också. Räkcrocette

Och huvudrätten. Stekt fisk med gnocchi och små svampcrocettes och svampsås

Och efterrätten. Som lyckligtvis inte var så stor

Nu ska jag ut och gå till knokke.

Diplo Clearance

När jag fick reda på att jag skulle få diplomatpass hör i Bryssel tänkte jag ”Whoho. Ett globalt get-out-of-jail-free-kort”. Ganska snart fick jag reda på att det bara gällde i Belgien. Ett ”get-out-of-belgian-jail-free-kort” är inte fullt lika spännande. Bland annat beroende på att anything goes here typ. Och om det inte går för sig, så är det liksom ingen som orkar stävja det.

Som med sophämtningen där folk lämnar allt på gatan. Därför var min första reaktion förvåning när jag hörde att en bekant hade fått böta 75 euro för att hen hade lämnat ett kuvert (med sitt namn på) i en soppåse med felaktigt sorterat innehåll. Min andra tanke var ”Händer det mig så åberopar jag min diplomatiska immunitet”

Andra tillfällen det kan vara praktiskt att åberopa den diplomatiska immuniteten är om man fastnar i en busskontroll pga bussen inte tar mitt busskort (sk lex Hulpe) eller om man hamnar i slagsmål på IKEA när man försöker få hjälp. Personaltätheten på IKEA Anderlecht är ungefär en tiondel än den i Kungens Kurva.

Sannolikheten är dock att man skulle slåss med andra diplomater pga det är bara vi som förväntar oss service.

Obs. Hela detta inlägg är ett skämt. Jag skulle aldrig överväga att utnyttja min diplomatiska immunitet och servicen i Belgien är jättebra.

Men där nere Miserere uti källarn mörk och svart

Idag har jag gjort massa saker. Jag har

– planterat om blommor

– slängt två kassar tomglas

– kört kaffemaskinens serviceprogram

– luftat av elementet vilket fick mig att känna mig som MacGwyer

– promenerat 15 kilometer och upptäckt handelsträdgård med urfin restaurang

– upptäckt att brysseltrafikens kort inte gällde på den bussen så jag tjuvåkte hem. Var lite nervös för kontroll och att jag skulle vara tvungen att åberopa min diplomatstatus.

– har äntligen packat upp alla flyttkartonger samt flyttat ner de kvarvarande och den ikeagarderob som inte rymdes i lägenheten ner till källaren.

Under exekverandet av den sista punkten upptäckte jag att jag hade fått inbroti källaren. Den goda nyheten är att inget blev stulet och allt är orört. Den lite obehagliga misstanken att eftersom inget rördes och mitt källarförråd verkar vara det enda som blivit uppbrottet, så var det inget inbrott, utan hade kanske ett samband med den lapp som låg i brevlådan för några veckor sedan och där det stod något på franska om telephonie

Så mycket bättre.

Det mesta är så mycket bättre i Bryssel. Maten. Ölen. Vädret. Eller i varje fall klimatet. Stämningen. Även saker man först irriterade sig på accepterar man efter hand. Som sopsäckar på trottoaren. Det är inte bättre. Det är inte sämre. Det är annorlunda.

Men en sak är verkligen så mycket sämre. Det luktar mögel precis överallt. I min port. På picard. Jättemycket. På mitt gym. Extremmycket i duschen. Till och med utomhus. Det är bara två ställen det inte luktar. På mitt jobb och i min lägenhet.

Jo förresten. Det luktar ur den begagnade tvättmaskinen min arbetsgivare försåg mig med.

Idag har jag för övrigt ätit smördegsinbakad brieost till lunch på Natorestaurangen. Föga förvånande låg det som en fettklump och guppade i magen hels eftermiddagen.

Home away from home

Idag var jag på Ikea för att handla diverse prylar. Som man plägar göra där. Det var krångligt att ta sig dit och krångligt att ta sig hem. Men man blir alltid glad av att se Ikea och den svenska flaggan. Som hängde på en kvarts stång.

Såhär.

På Ikea åt jag köttbullar med pommes. When in Bryssel, do as Brysselkålen.

Såhär.

Det var ganska deprimerande. Typ en halv köttbulle av fem. För pommesen.

På vägen ut tänkte jag handla lördagsgodis. Men de hade ingen lakrits. Alls. Sedan tänkte jag handla knäckebröd, kalles kaviar, dajm och pepparkakor. Sedan tänkte jag en gång till och så åkte jag hem istället.

FuckING

Jag har ju haft problem med att få 1) bankkort och 2) dosa på ING-banken. Efter att ha besökt ING fyra gånger utan att ha fått det, så ansökte jag i vredesmod om konto på KBG-banken (nej den heter inte så, men det är en tresiffrig kombination som börjar på K) på internet. Det var jätteenkelt.

Berättade det för min Brysselvana kollega på dagens lunch. Han bara gapskrattade. ”Du tror verkligen det händer något bara för att du fyller i ett formulär på internet? Det är bara ett formulär. Det har ingen koppling till det verkliga livet”

Mycket riktigt. Två timmar senare fick jag ett mail från KGB där de förklarade att jag måste komma in på ett bankkontor för att komplettera min ansökan (en vecka efter att jag fyllde i ansökan). Eftersom jag nu har fått både konto och kort bad jag dem go fuck themselves. Typ.

En annan kollega vid lunchen hade för övrigt inte fått sitt ING kort än. Och han hade försökt sedan juli. Jag känner mig som the expert on Belgian bureaucracy helt plötsligt.

Restauranger, restauranger överallt restauranger

I veckan var min mor och min son på besök så det blev lite mer restauranger än vanligt. Och dessutom så orkade jag ju inte beskriva förra veckans restauranger, sp här kommer hela listan.

– lunch på Tout bon vid place Lux. Cafe med sallader. Fräscht. Fast ändå bra. Sallad med anka. Lite väl dyrt för att vara vardagslunch men ok som finlunch

– marockansk crepes med komplett fyllning (färskost, honung, oliver och torkad tomater). Förmodligen det bästa du kan äta för 3.50€.

– glass på capoue vid ixelles cemetiere. Capoue har världens godaste violglass. Tyvärr har deras glasskiosk vid place Flagey stängt så jag var tvungen att gå till glassbaren 2 km bort för att köpa ny glass. Och då passade jag på att äta apelsinblomsglass och päronsorbet.

– lunch på the Living Room. Skandinavien inspirerat nära JL. Laxsmörgås.

– köttbonanza på min gamla favoritkrog les caves d’Alex som nu flyttat till en gammal vinkällare vid gare etterbeek. Det är fortfarande gott dyrt, men kanske inte det mest prisvärda. Tog trerätters meny med enorm baba rhum (inkl en sexa rom) till efterrätt.

– På söndagen avskedsmåltid för Gustaf, i skymningstiden mellan det att lunchrestaurangerna stängt och middagsmaten ännu inte serveras. Det blev mamma Roma på vleurgaat som serverade helt OK pizzabitar. I synnerhet den med potatis och tryffel.