Monthly Archives: juni 2013

Sista natten i marciana marina

Utnyttjar bar la torre wifi för sista gången. Känns sorgligt att lämna stället.

Gårdagen var väl ingen höjdare när vi:jag lyckades låsa oss ute, och vi fick störa grannarna, ta in på hotell och låta borra upp låset. All in all så är jag tacksam att det bara kostade 110 euro. Endast 20 euro mer än det ursnygga armband som jag nu alltså inte köpte.

Idag besökte vi en gruva i sydöstra elba. Industriromantik.

20130626-215849.jpg

20130626-215904.jpg

Och så här vackert är det i MM

20130626-215953.jpg

20130626-220007.jpg

20130626-220026.jpg

20130626-220046.jpg

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Vi gå över daggstänkta berg för fan

Man reser till elba. Man tröttnar på att ligga vid stranden. Man hittar en broschyr med vandringar i nationalparken. Man tycker det låter bra. Man prövar en gång och springer upp och ner ett 200 meter högt berg eftersom det inte finns någon skyltning. Man prövar en gång till och går vilse igen eftersom det inte finns någon skyltning. Man river upp benen. Men är ändå tacksam för att msn kom till san piero, och man fick se en övergiven fotbollsplan på den enda delen som var tillräckligt platt. Msn kom att tänka på Drömmarnas fält. If you build it he Will come

Men inte hit.

20130624-210345.jpg
Ingen hemma

20130624-210424.jpg

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Note to self för kommande somrar

Innan denna semester var jag stressad och tänkte ”varför tog jag semester nu?” ” och varför Italien?” ”Det misstaget ska jag inte göra om”

Nu fattar jag inte hur jag tänkte. Det här är ju helt perfekt. Så här ska jag göra varje år.

Kom ihåg det.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Same, same.

Gustaf och jag har kommit in i en rutin. Vi sover länge, äter frukost. Sedan är varannan dag slappardag på stranden och varannan dag aktivitetsdag. I måndags var vi i portoferarrio och igår åkte vi linbana upp till elbas högsta berg.

20130621-211343.jpg
portoferarrio från medicifortet

20130621-211432.jpg
vår strand

På kvällarna äter vi middag. Ofta hemma då vi värmer mat från den lokala delikatessbutiken med elbanska specialiteter. Ibland går vi ut. Denna lilla fiskarby med kanske 2000 invånare har åtminstone tre restauranger som skyltar med Michelin utmärkelser. I går var vi på en som hade på Michelin och gault milliard (? Den där kockmössan).

Därefter köper vi glass och går till den bar som ligger allra längst bort från oss men som verkar vara den enda som har fri wifi. Den heter bar la torre och deras wifikod är barlatorre123. Om ni skulle ha vägarna förbi. Gustaf tar en cola och jag tar en Spritz.

20130621-212024.jpg
Den finns i blått också

Sedan går vi hem och tittar på något vi har laddat ner på iPhone från BBC. Ofta dr who eller Neverwhere.

Jag skulle kunna ha det så här ganska länge.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Höga berg, djupa hav

Eller i varje fall höga berg.

Idag har vi åkt kabinbana till elbas högsta berg och sedan har vi vandrat runt i nationalparken och letat efter klippor som ser ut dom djur.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Älskade elba

Jag var lite skeptisk innan den här semestern. Googlade på marciana marina, och det som kom upp lät inte särskilt spännande. Tittade på lägenheten vi skulle bo i, och den såg liten och tråkig ut, och så hade den INGEN BALKONG.

Hur skulle jag klara mig utan balkong.

Hur bra som helst. Det är bara tråkiga asociala svenskar som vill sitta i sin ensamhet på en balkong. Det är inte en slump att en av Sveriges bästa deckare heter Mannen på balkongen.

Här sitter man på en bar eller på den alldeles fantastiska strandpromenaden som kantas av tamarindträd. Har jag läst. Alla är ute. Från 5 till 95. Det hjälper ju lite att det är typ 28 grader varmt.

Och Marciana marina är så charmigt. Kan vara det mest charmiga ställe jag någonsin varit på. Som en fiskeby med små prång och gränder och torg och restauranger. Fast rent och renoverat och typ 50 restauranger i en stad med 2000 invånare. Och smyckes- och klädaffärer. Utan att kännas turistiskt. Kanske för att de flesta turisterna är italienare och för en svensk så är det ju inte någon större skillnad på en elban och en romare.

Jag har tom börjat tittat på lägenhetsannonser. Men med tanke på att 50 kvm kostar ca 200 tusen euro så lär väl inte det heller bli av.

Lämna en kommentar

Filed under travel

Underbara orienterare vid vattnet

Årets klubbmästerskap i orientering avhölls på Åland. Det lät som en bra idé när vi anmälde oss. Heldagsutflykt. Åland är ju mysigt. Och taxfree. Ju närmare dagen KM vi kom, med den tunga ToDO-listan, desto mindre smart kändes det. Och när väckarklockan ringde 05.30 på denna nominellt arbetsfria dag, så kändes det inte särskilt smart alls.

Men man vänjer sig, och strax efter klockan 7 satt vi i bussen på väg till Eckerölinjen.

Jag har en speciell relation till Eckerölinjen. Jag har vänner som har arbetat på Eckerölinjen och jag tillbringade en icke oansenlig del av somrarna i mellan 35 och 30 ombord på Eckerölinjen. Jag har gått på deras personalfester och jag har korsat Ålands Hav åtminstone femtio gånger.

Vilket är INGENTING jämfört med hur mycket deras kärntrupper har korsat Ålands Hav. Det är ganska många personer som har en speciell relation till Eckerölinjen, och som – judging by their appearances – har haft det sedan rederiets tillblivelse.

Vi åkte med 10-båten, och eftersom jag är en erfaren Eckeröresenär styrde jag snabbt stegen till baren. Bekvämaste stolarna, och ofta relativt folktomt. Visserligen kan man tycka att en bar inte är bästa platsen för en 13-åring – och det var en skylt om 18-års gräns, men det var ju förmiddagsfärjan. Då är det ju långt. MOAHAHAHAHA.

Låt mig säga det igen. MOAHAHAHA. HA

10.00 stormade pensionärerna baren, och kom ut från kön med varsin räkmacka, stor stark och Jägemeister. 10.00!! 11.00 började live-musiken. ”Vi tänkte att vi kör svenska sommarhits eftersom det är Nationaldagen.” Då gick pensionärerna över till Gin och Tonic. 11.30 började de dansa. Lite tafatt, och bara 2-3 par. Men ändå. mitt på blanka förmiddagen. Visserligen onyktra, men ändå.

Själva orienteringen var väl som orienteringstävlingar var. Ganska enkel, men det berodde väl på att vi sprang en enkel klass. Däremot fanns det inga duschmöjligheter, men det gjorde ingenting eftersom ”Det finns en strand i närheten och vi längtar ju alla efter att bada” (reseledarens ord). ELLER HUR. Det finns ju inget vi alla längtar mer efter än att bada i Ålands hav första veckan i juli,när det har legat is i princip till maj och det är så långgrunt att man måste gå i ungefär en kilometer innan man blöter naveln.

Surprise, surprise, så var det inga andra på stranden än vi. Men eftersom vi var ungefär 100, så fyllde vi stranden ganska bra. Och det var så jävla idylliskt att hade jag sett i svart vitt så hade jag trott att det var en film från fyrtiotalet. Soligt, smala blonda kvinnor, pappor som gick i vattenbrynet med små barn i handen, barn som badade och plaskade och tjoade glatt, barn som spelade fotboll, större barn som lekte med sina småsyskon. Tänk reklamkatalogen för Eckerölinjen.

Sedan gick vi ombord på Eckerölinjen och träffade på de andra Eckeröresenärerna. Verklighetens folk som de brukar kallas. Men först åt vi smörgåsbord. Eftersom vi skulle åka buss hem, och de krävande klubbmästerskapen låg bakom oss, fanns det alla möjligheter att släppa loss. Och det gjorde folk. Jag tror att det var kanske fem personer som tog in en starköl. Det är väl ungefär lika mycket som en normal passagerare dricker på en dagstur, dvs fram och tillbaka. Eller vad ett genomsnittligt pensionärspar sätter i sig på förmiddagsturen.

Efter maten gick vi upp till baren igen. Gustaf ville lyssna på musiken (ja, jag är ibland lite orolig för honom) och jag ville samla Facebook-uppdateringar. Klockan var nu 19 och det var fullt ös på dansgolvet. Ett tiotal par dansade tryckare till covers på Arvingarna och Vikingarna. Blue Hawai spelades. Även Höga Berg, Djupa Hav

Dansa tryckare ä väl dock en eufemism. Eller en del gjorde väl det. Andra bogserade snarare runt en partner som inte var i stånd att dansa. I något fall var det två som inte var i stånd att dansa, och liksom stöttade varandra. Musikerna avslutade med ”Den mest önskade låten på den här båten: Leende guldbruna ögon”

När vi trängdes vid utgången; orienterare och icke-orienterare, slog det mig att orienterarsläktet är motpolen till den genomsnittliga färjepassageraren. Orienterare är mala (förutom jag då), vältränade, nyktra, rökfria och handlar öjligen en whisky i taxfreen. De handlar i alla fall inte en släpvagn med ölplattor.

Orienteraren är i själva verket den ideale samhällsmedborgaren. Hen som bygger upp och befolkar folkhemmet. Han är ingenjör och hon är lärare. De är friluftsmänniskor. De badar i Ålands Hav första vecka i juni och tycker det är friskt. De har på sig bilbältet i bussen. De tränger sig inte i köer, och de tar hand om sina (och varandras barn) och barnen tar hand om varandra.

När jag läser det här så låter det som ironi. Som en parodi på förträffligheten. Sanningen är att jag älskar det. Det är som idrottsvärldens Kamratposten. Juste liksom. Alla ska med. Det är en fredsrörelse. Om alla orienterade, så skulle vi inte några krig.

Om alla å andra sidan åkte Eckerölinjen varje vecka, så skulle vi inte heller ha några krig.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized