26/8. Vad är det som går och går och kommer tillbaka till abisko?

Har vandrat i fem dagar och softat på abisko fjällstation i tre dagar. 

Vandringen var så där. Lite väl mycket skog och lite för lite fjäll. De 24 km mellan abiskojaure och unna allakas kändes som 30. Det hade ösregnat heka natten och fortsatte att ösregna hela förmiddagen så det var blött blött blött. Och myggigt myggigt myggigt. När man satte sig ner var det 50 myggor som svärmade runt om en. 


Och i princip folktomt. Mötte två vandrare på vägen och såg ett par några hundra meter framför mig. I övrigt tomt. 

Dessutom var det vattensjukt och strömt. En spång/bro hade fallit ner. Lyckligtvis stod paret framför mig och förberedde sig för att korsa. Olyckligtvis tappade jag min högra foppa toffel i ån. 

4 km senare – 1 km före unna allakas – var det ett nytt vad. Som var djupare och mer strömt. Väntade in paret och vi gick runt och letade vadställe. Till sist gick vi över. En bit över knäet och strömmande. Mina kängor blev dyngsura. 

Skönt att komma fram till unna allakas. Bastade. 

Dagen därpå gick jag till alesjaure. Fint och kallt. Brett vad, som jag tog i foppatoffel och socka. Kallt. Fem snöpass på fjället. 

Alesjaure låg fint. Men så himla mycket turister. Och folk som inte hämtade in vatten eller gick ut med slasken. I abiskojaure också. 


På torsdagen endagsutflykt till Trollsjön. Bara kvinnor. ”Skönt att slippa få saker man kan förklarat för sig” sa guiden. 


På fredagen promenad till abisko östra för att handla resekost och godis och på lördag förmiddag kort promenad längs med rallarvägen innan hemresan. 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kvinnligt, manligt, skinnligt. Om Skin Wars. OBS spoilers ( inte för att någon kommer att titta på Skin Wars i vilket fall som helst. Men ändå)

Har precis avslutat första säsongen av Skin Wars på Netflix, en utslagstävlingen mellan kroppsmålare. Lagom när man inte orkar göra något mer än att ligga i soffan och planera för vad man ska göra resten av livet. 

Skin Wars är i varje fall en mycket trevlig underhållning. Dels för att de är så duktiga, dels för att de – på det stora hela verkar ha det trevlig tillsammans, och stötta varandra. Vissa mer än andra. Kvinnor mer än män. 

Men, det roliga är, för en gammal feminist som jag, att tävlingen är full av stöddiga män som baktalar kvinnor, och sedan blir de utslagna. Och det är fullt med kvinnor som stöttar och hjälper varandra, och som är kvar länge i tävlingen. 

Stöddigast av dem alla är/var en kille som hette Dutch, och som var en fruktansvärt bra målare. Men inte alltid så kreativ. Han trodde han skulle vinna varje tävling, och blev sur när han inte gjorde det. Han tog dock till sig av kritiken, och vann tävlingens sista utmaningen (innan finalen). Det roligaste var hans manliga entourage, som på reunionen, försvarade Dutch, inklusive hans (emellanåt) arroganta framtoning och kritiska kommentare, med logik som”It’s a competition. You got to do what it takes to win”. Och man bara satt i soffan och skrek. ”Men Hey. Han vann ju inte!!  Det var en tjej som ni kritiserade för att vara för mesig som vann. Ju! Och ni två åkte ju faktiskt ut först av alla! Ju !”

Tänkte jag i varje fall. Jag skrek det inte rakt ut. 

Det roligaste/mest tankeväckande var i ett av de sista avsnitten när det bara var sex personer kvar, och de tävlade först inlag om två. Dutch och en tjej som hette Natalie, var ett team, och de funkade bra tillsammans, bollade ideer och hade flow. De vann den tävlingen och fick som pris välja en tredje person till sitt lag, inför utslagstävlingen. Valde en kille (Felles) och dynamiken i gruppen förändrades totalt, där Dutch och Felles totalt ignorerade Natalie, följde inte det koncept hon hade gjort (och gruppen kommit överens om), med resultatet att man förlorade utslagstävlingen, och en gruppmedlem skulle hem. Både Felles och Dutch ansåg att det borde vara Natalie som gick hem, pga sämst. Domarna tyckte annorlunda.

(Parentes. Vid reunionen sade Dutch att han hade valt Felles pga hade arbetat med honomtidigare, och visste att Feleld skulle göra som Dutch sa och jobba på.  mmm. Det gick inte så bra. En erfarenhet är att man kanske inte alltid sla ha folk som gör som man säger och arbetar på, i varje fall inte om man ska utveckla något eller vara kreativ). 

Överhuvudtaget så är Skin Wars en intressant föreställning av gruppdynamik, och hur personer dömer varandra i en grupp (till stor del genderbaserat) och hur det skiljer sig från de oberoende domarnas bedömning. 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

14 juli. Sista natten med gänget 

Behöver åka tidigt i morgon för att köra till Atlanta och har därför tillbringat stora delar av dagen med att packa och städa. 

Samt besökt kyrkogården där Tomas Wolfe ligger begraven och Tomas Wolfe Visitor Center vid huset han växte upp. Tomas Wolfe? undrar ni. Det gjorde i varje fall jag, men han räknas till en av Amerikas stora 1900-talsflrfattare tillsammans med fitzgerald och Hemingway. Men han dog 1938 vid 37 års ålder. 

Inte bara Wolfe vilar här utan även Newton och Luther. 


Nu har jag iaf köpt hans debutroman på amazon. 

När Gustaf och jag på kvällen skulle gå till den lokala restaurangen blev vi stoppade av grannen två hus bort, som hade fest flr grabbarna och där samtliga hade stenkoll på oss. Först påpekade de att vi inte hade varit särskilt sociala. Sedan undrade de varför vi hade bytt bil, och konstaterade att Gustaf hade klippt sig. 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

13 juli. Guns and Drag

Lunch på White Duck taqueria. 3.45 USD per taco. De flesta var fantastiskt goda. 


Efteråt åkte vi tillbaka till OnTarget och sköt lite till. Jag gick upp en storlek till 9 mm. Kan Diane Lockhart så kan jag. 

På kvällen började vi inleda nedpackningen. Åker tidigt på lördag morgon. 

Nu väntar vi på att dragshow på Odditorium ska börja. Egentligen 18-års gräns men de släppte efter diskussion med chefen in Gustaf men var då noga att påpeka att det var vulgärt. Väldigt vulgärt. Vi får se. Just nu sitter vi på uteserveringen och artisterna verkar vara fler än publiken

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

12 juli. Vattenfallsvandring

Idag en lite längre vandring. Enligt guideboken 8 miles, men eftersom vi tog den på mindre än 3,5 timmar tror jag den kan ha varit något kortare 

Eftersom området är känt för sina vattenfall var det mycket folk inledningsvis. 

På tillbakavägen började det åska och regna men bara så lite att det var skönt. Det var också en betydligt mindre trafikerad led. Sista två kilometrarna skulle vi ha varit helt ensamma om vi inte hade hamnat mitt i en jävla boot camp och blivit omsprungna på en smal och lerig väg av cirka 50 tonåringar


Jag kunde plocka kantareller också. 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

11 juli. Vi träffar nya vänner

Dagen inleddes med besök på ashevilles sannolikt enda kommersiella skyttebana, där Gustaf och jag fick läsa igenom 10 punkter om säkerhet, fick skriva under att vi accelererade reglerna, fick lära oss att ladda och hålla i en pistol samt därefter skjuta 30 skott var. Gustaf med en ganska liten pistol och jag med en pytteliten danpuckadoll. 

Gustaf vat mcket bättre på det hela än vad jag var. Det var svårare och mer ansträngande vad jag trodde, framförallt mentalt. Efteråt var jag alldeles urlakad, främst pga adrenalinpåslag. 


Vi blev också kompisar med ägaren som vill ordna ett bostadsbyte med oss. Hör av er om ni vill åka till Asheville,  det är bästa staden i USA. 

På eftermiddagen gick vi till ett brädspelscafe. För 5 dollar per person får msn ett dagspass och får spela hur mycket man vill. Det var en blandad skara människor, mycket soelnördar men även en hel del barnfamiljer och tjejgäng. 

Vi var där fram till 22, med undantag för middag på Tupelo Honey. 


Friterade gröna tomater. Underbart. 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Obamas och Wilens

Efter diverse ärenden på förmiddagen åkte vi till River Arts District. Jag tycker det är ett spännande ställe med oerhörd kreativitet och många stelhet, verkstäder och gallerier. Gustaf tycker det suger. 

Vi intog en sen lunch på 12 Bones, ett BBQ joint som är Obamas favoritställe. Han har ätit där typ 2-3 gånger och sagt att det har den bästa BBQ. Typ något sådant i varje fall. 


Hippt ställe där gästerna klottrar på väggarna
Vi beställde varsin full racks med 2 sides. Det var ganska mycket. 


Portionen


Det som blev över och packades ner i doggybag. 
Efteråt hade jag tre frågor

1) Undrar om Obamas också tog med sig doggybag hem

2) undrar om Obamas också skrev på väggen? 

3) undrar om några svarta utöver Obamas har ätit där. Det är – även asheville – ett mer segregerat samhälle än vad jag trodde innan. 

När vi kom hem satt grannarna och jammade på verandan. Nu håller både Gustaf och jag på och smälter maten likt två pytonormar. 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized