Monthly Archives: juni 2016

How stupid can you get?

För ungefär 20 år sedan umgicks jag i europeiska kretsar där man försökte definera ”Europa”. Av någon anledning ansågs det viktigt det. Var det de europeiska Nato-länderna? Nej, då hamnade Sverige, finland och Österrike utanför. Var det EU? Nej då hamnade Norge och Schweiz utanför. 

Jag föreslog EES, eller om det hette EEA då. Ingen visste vad det var. Ingen trodde ens att det fanns något sådant. Tills norrmannen i församlingen – motvilligt – bekräftade att Jo, det fanns och Jo, Norge var med där. Vilket fick brittiskan att utbrista

”You have to follow the rules, but you cant influence them? Oh my god. How stupid can you get?”

Och nu är hela UK där, och ungefär halva UK ställer sig samma fråga. 

Och efter att enligt uppgift ha tillbringat helgen med att spela kricket med prinsessan Dianas bror (eller på hans gods i varje fall) kom BoJo tillbaka och lovade guld och gröna skogar i en artikel (Låt oss inte fundera på vad Cameron gjorde. Det kan ha inkluderat en eller flera döda grisar). I princip skulle UK få tillgång till den inre marknaden, fri rörlighet, men utan att behöva följa EUs regler. 

OK. Valfläsk är valfläsk. Men varför lämna valfläsk när valet är över. Förmodligen för att positionera sig inför partiledarvalet i Tory (ett val där George Osborne i morse kastade in handduken med motiveringen att ”den bajsmackan får den som bredde den ta hand om”, fast han uttryckte det som ”i’m not the man to create unity in the party”.). Om BoJo vinner, och därmed ska ta hand om utträdesförhandlingarna i Bryssel, så kan det bli …. ehh … intressant. Vi kan räkna med dynamiska effekter. Jag tror nämligen att det är en sak att förhandla med en person som har stått på den förlorande sidan i en folkomröstning, än att förhandla med den personen som med mer eller mindre grova lögner ochöverdrifter har drivit fram resultatet, och som efter valet dessutom säger att ingenting kommer att ändras.

En intressant detalj med artikel 50 i TEU är att när den väl har åberopats så finns ingen återvändo. Det finns en maxgräns på två år. Har man inte nått ett resultat då, så står landet i fråga utanför EU. Som vilket icke-EU-land som helst. Till exempel Chile. Det finns heller ingen, ångervecka, så att man kan folkomrösta om resultatet, och istället kanske vilja vara med istället. Eller jo, om samtliga medlemsstater går med på det,msåmkan förhandlingarna fortsätta. 

Så vad händer då om två år, när brittiska företag inte har tillgång till EUs forskningspengar eller den inre marknaden. När brittiska studenter på ett enkelt sätt inte kan läsa vid europeiska universitet? När brittiska medborgare inte har rättigheter i andra europeiska länder, annat än vad det landet beviljar dem? 

Och när man inte längre har EU att skylla på?

Kommer man att ta ansvar för beslutet i folkomröstningen, eller kommer man att skylla det på invandrare och muslimer? Förmodligen det sistnämnda. 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Några ord till mitt kära Europa, om du ville lyssna

Brexit är historiens största bilkrasch. Man vill inte vara en sensationslysten skata som står med öppen mun och glor, men det går inte att låta bli. 

Jag vet inte vilken aktör jag tycker sämst om i den här historien

Alla de som röstade nej eller inte röstade alls och som nu ångrar sig? Möjligen. Det är i varje fall svårt att inte känna förakt. 

Cameron? Som tillkallade en folkomröstning i en intern politisk fråga, sjabblade bort den och sedan avgick. Samt att han har lett en regering och en administration som inte verkar ha förberett sig alls för att brexit skulle vinna. 

Leave-kampanjen? Inte för att de proppade väljarna fulla med lögner (det är ungefär det jag förväntar mig, men jag förväntar mig också att pressen försöker avslöja lögnerna och att en majoritet av väljarna är smarta nog att inte gå på det. Det är nog naivt). Utan för att de när de har vunnit verkar ångra sig, och åtminstone fyra (varav en från UKIP) har sagt att det inte är så bråttom med att lämna in utträdesansökan. 

EU:s institutioner? Don’t get me started. När jag hör dem vill jag också gå ut ur EU. Denna aggressiva hämndlystnad att man vill bli av med UK så fort som möjligt. Som att man vill straffa UK för alla kritiska synpunkter som har framförts genom åren. Istället för att kanske tänka efter att den besvärliga roll som UK har haft, faktiskt berott på en knepig hemmasituation. Att man vill stänga alla dörrar så fort som möjligt, och inte försöka hitta en bra lösning ( och att man hävdar bl.a. att det brittiska folket gett ett tydligt svar. 52-48??! ). Samt att man inte verkar vilja förstå att det finns konstitutionella hänsyn som måste tas (enligt vissa uppgifter ska både det skotska och det walesiska parlamentet godkänna utträdesansökan)

De enda som har agerat vuxna i denna soppa är Sturgeon (som har en plan och som i sitt tal framhöll att alla EU medborgare fortsatt var välkomna i Skottland), Sadiq Khan (som gjorde detsamma vid London Pride) och Angela Merkel. 

Och nu då? Kraschen fortsätter, nya bilar på väg in (bl.a. Labour), ingen räddningsstyrka syns och Europa står bredvid och äter popcorn. LibDem går till val på att inte respektera folkomröstningen, namninsamlingen för en ny omröstning är uppe i 2.5 miljoner nu och det spekuleras i att när konsekvenserna av brexit blir uppenbara (tex indy 2) så kommer inte nästa partiledare för Tory att kunna lämna in UK utträdesansökan

Jag säger som Per Ahlmark

Lycka till

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized