Efter att ha gått igenom skogen härs och tvärs under covid (inklusive till terriern ett antal gånger och till Waterloo en) då det inte fanns något annat att göra (och då menar jag verkligen INTE NÅGOT) har jag det senaste halvåret börjat ta stadspromenader, och då ofta mot Laeken, där det finns en liten liten liten affär som säljer syrade grönsaker och konstig öl och cider.
Den lilla lilla affären ligger i ett litet centrum, som förutom syreaffären även innehåller en ekologisk mataffär, ett mikrobryggeri, en pytteliten chokladbutil (med egengjord choklad. Bien sur), en liten affär som säljer skatekläder med knarkmotiv och några affärer som aldrig varit öppna när jag varit där.
Samt ett stort torg i mitten där det finns en lekhörna för barn. Eller ett lekväxthus
Laeken är ju nu knappast det ballaste hippaste dyraste stället i Bryssel. Det är inte det slummigaste heller, men man kan väl säga att tram 83 mellan ixelles och Laeken är en förbindelse mellan två världar.
I varje fall var det dit jag styrde kosan idag, via en indisk restaurang. Och idag Var det en speciell dag i Laeken. Det var den första upplagan av Brussels Poetikbazar. Där fanns bokstånd, två scener och en massa människor som drack hantverksöl.
Det är det jag gillar mest med Bryssel. Det händer en massa saker hela tiden. Icke-kommersiella (och kommersiella med för den delen) aktiviteter som organiseras av ett aktivt lokalsamhälle
Pretto a Porter 